iphonen är död

Digital kompetens fram och tillbaka. Den nya I-paden fram, I-phonen tillbaka? Jag blev bara tvungen att berätta lite (mycket) kuriosa.

Jag var en av dem som tidigt var supertie på att skaffa en iphone. När den inte hade kommit till Sverige än och min dåvarande sambo fick den hemskickad var jag otroligt avundsjuk och längtade järnet till den dagen jag fick råd att införskaffa mig en svart skönhet.. Men pengarna växer lika mycket på träd nu som då för en student, så iphonen fick vänta. Istället skaffade jag mig en N70 och tro mig, jag blev otroligt nöjd. (och om ni fortsätter att läsa och förväntar er någon kurs-nytta så ska ni nog sluta nu ;)

Sen så rullade det igång, snacket om iphonen var ett faktum och alla ville ha en, alla skulle ha en, men det var långt från alla som tog sig råd. För det var mycket pengar för en telefon. Massor, men ja, jag har förstått: "Den är så mycket mer än en telefon", den slingan har gått varm ur munnen på alla apple-fanatiker. I vilket fall som helst så vände min avundsjuka till något av ett förakt. Jag kunde inte längre förstå hur människor ville spendera pengarna på en sådan hypad pinal och svor för mig själv att jag aldrig skulle luras av apple-auran. Aldrig.

Det gick sen ett år, två år, och mitt sug för att skaffa mig en iphone var fortfarande helt bortblåst. Det var bara nördar som hade iphones, det var min enda uppfattning, och jag förstod fortfarande inte nöjet med telefonen som livskamrat. Tills jag träffade Roger. Roger var en sådan där kille som levde med sin telefon, han sov med den, duschade med den, åt frukost med den, pendlade till och från jobbet med den och kollade på tv med den i handen. Jag tror inte att jag såg honom utan den där satans telefonen mer än ett dygn första veckan vi träffades, och det var otroligt irriterande. Diskuterade vi något så avslutades diskussionen med ett "vänta jag ska kolla på google" och telefonen åkte upp ur fickan, kollade vi på tv så var tv.nu uppslaget och zappningen kunde börja, bostadssurfningen gick också alltid varm, vid frukostbordet, vid tvn, i sängen, på.. ja, ni fattar. För att inte tala om de otroligt givande Pendeltågsresorna in till skola och jobb på morgnarna..

Trots irritation och trots en sorts känsla av att behöva tävla mot en satans innepryl blev jag tillslut smittad: det var ju rätt kul att landa flygplan, spela unblock och räkna ut skatten på telefonen ändå. Och för att inte tala om att kolla mailen i telefonen! Vad enkelt allt blev! (?) Hade jag missat det här i alla år på grund av ren tjurighet? Köplusten kröp sig åter igen på och jag var nära. SÅ nära att ta mina surt samlade pengar och införskaffa mig en vit skönhet (den svarta is out!). Jag vred och vände på tankarna, hur skulle jag få råd, skulle jag verkligen kunna spendera dessa pengar på en ny telefon, bara för att ha?

Svaret var nej. För helt plötsligt landade jag på jorden igen och insåg att varenda jäkel i denna stad har en iphone. Varenda människa, kille som tjej, ung som gammal, sitter och fingrar på sina vita och svarta kärleksbarn. Det är inte något speciellt längre med en iphone, det är heller inte nödvändigt att kolla mailen en gång i kvarten och att kolla facebook i mobilen varannan minut. Nej människor, gör slut med iphonen nu.

Köp en ipad! (Innan det är försent)