Redovisning

Tänkte snickra på redovisningen nu ikväll och funderar lite på hur jag ska lägga upp det.

Det lättaste är absolut att spela in presentationen via kamera, med projektor och en glad Caroline som presentatör, men det känns inte som att jag skulle få med allt. Det bästa vore egentligen att spela in på print+screen-vis, och prata till, men det har jag ju ingen aning om hur man gör. Efter det bästa kommer det näst bästa alternativet som borde vara att bara göra en powerpoint-presentation och lägga på ljud, men det vet jag ärligt talat inte heller hur man ska göra. Något känns dock som att det borde vara lättare än det bästa alternativet och bli tydligare än det förstnämnda.

Nej, powerpoint blir det!
Här skall snickras!

Projektrapport godkänd

Äntligen så är projektet godkänt. Hade ärligt talat glömt bort den här kursen helt och hållet tills jag fick ett mail nu där det stod att det äntligen var klart med rättningen. Kul att lärarna hade uppmärksammat att mitt upplägg var annorlunda, och att de kommenterade det, det var precis vad jag var ute efter! Jag Tackar bloggens värld :)

I vilket fall som helst så är det ju verkligen dax att fixa en presentation! Kommer dock inte ha tid nu de närmaste två veckorna, men ska ta tag i det direkt efter sista tentan (har första nu på fredag, sedan fyra till nästkommande vecka). Men skönt skulle det vara med lite poäng intrillande snarast!

Jag återkommer om två veckor!, snöa inte bort människor!

Projektredovisning

Nu är det dax att planera den muntliga redovisningen och jag känner mig rätt vilsen på hur jag vill lägga upp det. Jag vill ju göra så mycket! Skulle vara roligt att ta tag i och använda något jag aldrig jobbat med förut, det skulle kanske vara det ultimata. Frågan är dock om det kommer resultera i att jag gråter blod och sliter mitt hår? Inte alltför stor energi för en sådan behandling :)

Nej, tror faktiskt på att ha en enbart muntlig redovisning, det är alltid bra för träning om inte annat. Tror att den muntliga redovisningen verkligen kan framhäva det jag kommit fram till i rapporten också, man kanske skall spela lite på texten vs talet och visa på vilka missförstånd det kan bli?

Nu åker jag bort på jobb i tre dagar, tror jag hinner med lite rapport under resan, men det är inte stensäkert. Dumt, hade gärna blivit helt klar med redovisningen!

Projektraporten klar

Projektrapporten är klar och jag ska nu påbörja den muntliga versionen. Måste säga att jag har lärt mig otroligt mycket under projektets gång och jag tycker det är jätteroligt att jag har hamnat i så många härliga diskussioner kring ämnet "blogg inom undervisning". Det känns som att de flesta antingen är för eller emot och att ett så kallat "mellanläge" inte riktigt existerar. Det är också rätt klart att de som till största del är emot (inklusive mig själv) mest inte gillar tanken på att pracka på dagens ungdomar ännu mer Internet, speciellt eftersom många redan sitter framför datorn 24/7.

Jag tycker mig dock (av det lilla material jag har sniffat upp) kunna urskilja att kursdeltagarna i denna kurs verkar riktigt positivt inställda till bloggen som en del i undervisningen. Jag kan helt och nästan hållet säga att jag inte håller med. Reflektionsbloggar, javisst. Jag gillar att elever skall kunna reflektera över sin position i klassen, sina känslor och sina mål direkt till läraren via hemmets trygga vrå. Men jag gillar dock inte tanken med att unga skall behöva redovisa genom bloggar, det känns som att språköarna kan förstöra? Det känns som att onliespråket kan ta över och glida in i klassrummet? Och tänk på de som inte annars vågar/får prata inför gruppen, är det verkligen smart att låta dem bli trygga bakom det skrivna ordet istället för att träna på sina svagheter?

Inte för tidigt nej.

Wrap it up

Ikväll kommer mitt projektarbete vara färdigt! Det skall bli mycket skönt att få se det i sin helhet och jag kan faktiskt säga att jag ser fram emot att läsa igenom och klappa mig nöjt på magen med ett leende. Nej, skämt åsido, självklart skall det bli skönt att få denna delen klar, men samtidigt så blir det lite tråkigt: jag gillar ju att skriva!

Vad har jag lärt mig under arbetets gång då? Jo massor. En checklista kommer att läggas ut när jag är klar med den i rapporten, men jag kan sammanfatta den här och nu med ett ord: massor. Den här kursen har varit otroligt givande, även för mig som inte är lärare på någon som helst nivå, och rolig!

Jag trodde jag var digitalt kompetent och det var jag, men jag är otroligt mer digitalt kompetent nu. Det kan jag lova. En sak jag definitivt har kommit ur denna kursen är att jag möjligtvis kan se internet ur en lite mer positiv synvinkel. Jag är fortfarande negativ till att få in för mycket internet, och speciellt bloggen samt virtuella klassrum, i tidig ålder. Men jag är övertygad om att internet är ett måste för oss äldre studenter. Allt blir smidigare.

Frågan, som jag så många gånger ställt, handlar fortfarande om i vilken ålder man egentligen är mogen nog att klara av arbete som endast (eller iallafall till stor del) finns på nätet och helt och hållet handlar om eget ansvar. Jag skrev tidigare om att gränsen mellan frihet och lathet är tunn. Det är jag fortfarande helt övertygad om.

Peter Ellwe

Kika in på www.ellwe.se

Mycket trevlig sida med mycket tänkvärda inlägg angående framtidens IKT-verktyg från Peter Ellwe, som arbetar som IT-lärare för gymnasieungdomar.

RSS-flöden och Pingbacks

Projektarbetet börjar verkligen ta sin form och det känns jättekul att jag kan använda så mycket som jag redan funderat kring (och skrivit om) under kursen! Otroligt många tankar har flödat och det är kul att jag nu verkligen får diskutera kring det jag tycker är mest intressant: För mycket internet och dator i skolan, eller ej? Hur långt ska skolan gå/Hur mycket skall man anpassa sig efter the world wide web?

Allt har tagit otroligt mycket längre tid än vad jag hoppats, men jag är ändå helt övertygad om att det kommer bli ett grymt arbete. Bättre sent än aldrig. Hoppas den raden fortfarande håller..

Imorgon är en ny dag med nya utmaningar. Tyvärr ingen digital kompetens i och med något projektarbete, men massor med digital kompetens genom min vanliga utbildning. KTH är digitalt kompetenta det kan jag lova.

att läsa på nätet

En sak som jag verkligen har kommit fram till under litteraturstudien inför projektarbetet är hur otroligt obekvämt det är att läsa långa texter på internet. Datorskärmen är inte bekväm för varken ögon, nacke eller rygg. Inte alls.

Därför tackar jag skolan och deras skrivare.

Projektarbetet ja? Dagens ungdomar ja!

Terminen är återigen igång och projektarbetet här har kommit i kläm, vilket jag skäms för. Omtentorna gick inte ens som jag hade hoppats. Men men, bättre försök nästa gång brukar jag säga till mig själv. Och det blir ofta en nästa gång ;)

Men! Nu har jag satt datumet, the THE-date, den nittonde skall (måste) projektet vara klart. Hade gärna fått det klart tidigare, men med tanke på schemat så är det bättre att sätta upp ett mål som jag kan klara. Vill ju inte hasta igenom allt.

Idag var jag i skolan och kikade lite i biblioteket efter lite mer underlag till mina funderingar. Utan direkt resultat. Ställde mig i kö för en bok som handlade om "undervisning via bloggfenomenet" men om det är nåt är jag forfarande osäker om, det verkade lite väl oseriöst.. Men jag vill hitta en bok! Tycker ett arbete känns lite "tunt" utan en riktig bok i litteraturlistan: -Bara PDF?, -Jaa, dagens ungdomar, hon orkade väl inte röra sig från datorn!? - Nej vet du vad. annat var det på min tid!..

Jo, PDF-filer har hon, kurslitteraturen har varit till en del nytta, men det KAN vara så att man har valt ett lite halvtufft ämne. Men, det måste ju vara lite utav en utmaning för att vara roligt också? Eller?

Nu sova. Upp imorgon tidigt och gå på en laboration. 3D-cad, vad sägs om det mina digitalt kompetenta vänner? Godnatt!

Kika!

Tjat: Kolla in och skriv några rader om hur ni tycker att lärande och bloggen passar ihop. Skulle ni kunna tänka er använda bloggar som hjälpmedel för elever? I vilka sammanhang?

En blogg som hjälper!

Hemma igen från semestern i Italien, som i princip bara innebar jobb, och jag är trots det otroligt utvilad. Känns faktiskt skönt att komma hem till regn, tänk vad lite rensning av vindruvor och frisering av olivträd kan göra med kroppen och sinnet :)

Så nu är det bara att ta igen det jag missat. Hade hoppats på att kunna följa internetkurserna där borta, men vi lyckades inte få tag på internet denna gången heller. Det är smällar man får ta när man väljer att bosätta sig så långt bort från storstäderna som möjligt. Och jag tar den smällen, med öppna armar och ett brett leende.

I vilket fall som helst så har kommentarerna börjat rulla in lite smått på min systerblogg: Dendigitalakompetensen och jag är glad att folk har så pass många tankar kring just bloggen. Det är alltid kul att höra hur människor använder internet och dess funktioner och jag är otroligt intresserad av att veta vad människors syn är på bloggen. En fluga, ett hjälpmedel eller bara tjafs?

För att förstå en vinkel på bloggen som hjälpmedel så tycker jag att ni ska kika in på en blogg som står mig varmt om hjärtat. Här får ni följa en vän till mig som kämpar med vikten och är otroligt målmedveten (i allafall ibland ;). I denna blogg får hon stöd av likasinnade, blir peppade av vänner och okända, och framför allt, hon får berätta precis vad hon känner. Kika in på: Emelies Blogg och skriv gärna en kommentar!

hjälp mig i mitt projekt!

Kika in på

http://dendigitalakompetensen.blogspot.com

och skriv en rad eller fjorton! :)

Projektarbete?

Jag har så smått börjat med mitt projektarbete, men är osäker på om jag är på rätt spår. Min tanke är att undersöka människors syn på bloggskrivandet, både inom lärandet och det privata.

Tanken är att genom en nystartad blogg samla allas kommentarer, och från denna avgöra hur folks tankar går kring att lämna ut sina hjärtan på nätet, hur tankarna går kring att använda bloggen som läromedel och hur de ser på saken med att blogga för att vilja göra sig hörd. Tankar om bloggen som en del av den digitala kompetensen i stort.

De som hjälper mig kommer att vara nära och kära (som raggas upp via en grupp på facebook) och jag hoppas även kunna få hjälp av några intresserade kurskamrater.

Vad tror ni?

Lag och rätt på internet

Jag tycker det är läskigt med internet och dess djungel av lagar -som inte många har en aning om. I Copyright, Copyleft (av Mathias Klang, 2009 ) läste jag för första gången i mitt liv om olika licenser, och om olika lagar som jag mer eller mindre bryter mot varje dag. Eller gör jag det? Inte? En djungel som sagt.

Bilder och musikklipp använder jag ofta i mitt bloggskrivande och på min facebook. Bilderna är oftast mina, men enstaka animeringar och musikklippen, ja dom är ju inte mina. Jag har dock varit noggrann med att alltid länka till det jag använt, och jag har fortfarande fått för mig att det är rätt? Att det är så man får göra. Det är bra, vill inte åka dit på att jag snott en bild på en jordgubbe (?) från googles bildsök. Jobbigt och otroligt onödigt.

Jag har också fortfarande kvar tanken av att det mesta får läggas ut på internet, så länge du själv har skapat, och så länge du själv kan stå för det du skrivit/fotat/tyckt/tänkt (så länge du inte är okorrekt och hetsar!). Men. Har du ändrat något litet i någon annans text så måste det framgå vid publicering, och först: får du ens använda denna text att publicera/att ändra i? Små fraser och ordspråk får användas, men åter igen med en tydlig hänvisning. Var går dock gränsen mellan en lång fras och ett stycke? Den vet jag inte.

Alla har rätt till allt som läggs ut är i princip min tanke, alla har rätt att läsa och tycka samt tänka, men alla har inte rätt att kopiera, ändra och sprida vidare.

Man skulle i princip kunna knyta ihop säcken med ordspråket : Sköt dig själv och skit i andra. Så länge du lever efter den principen kommer inget att hända dig i licensernas och lagarnas internet. Eller, ännu bättre, strunta i allt som har med saken att göra. Ett huvudbry mindre ;)

Twitter

Tillbaka till det igen, måste bara berätta att jag följer Tyra Banks på Twitter. Otroligt töntigt, men hon är kul. haha jag är fast (?).

Källkritik

Den sidan var otroligt bra! Lättläst och lite daltande språk, precis vad jag vill ha.

Källkritik och söktjänster

Jag gick kursen i informationssökning på KTHB för några år sedan. Anledningen var helt och hållet för att jag behövde skrapa ihop ett par extra poäng, och den var kort, -och lätt, hade en fågel viskat till mig. När jag sen kom dit och insåg att jag var den enda som inte höll på med examensarbetet höll jag nästan på att vända i dörren. Alla andra skulle ju ha någon nytta av kursen nu, medan jag, färskingen, bara var där för poängens skull. Pinsamt, minst sagt.

Men, efter att ha presenterat mig och fått en stående applåd från läraren (som för övrigt var en söt liten man) så vände det snabbt. Han lyckönskade mig för framtiden och berättade stolt att alla, -Alla!, borde ta denna kurs så tidigt som jag, så man kunde utnyttja databaserna på bästa sätt under sin skoltid, och framför allt för att slippa sitta med kursen sista året vid examensarbetet...

Kursen var som sagt kort, jag har för mig att vi träffades tre eller fyra gånger, men den gav mig något så otroligt mycket. Det absolut bästa är att jag fortfarande minns det mesta, vilket jag inte alls trodde tills jag gjorde testet på kurshemsidan, trots att det "bara var för poängens" skull jag var där. Jag kan ju nu i efterhand erkänna att det var rätt kul..

Med detta sagt så hoppas jag verkligen att folk tar till sig de övningsmateriel som vi fått tillgång till genom denna kurs. Detta lilla är en riktigt bra genomgång vad vi fick de där träffarna, och detta lilla har hjälpt mig otroligt mycket under mina år. Alla borde få tillgång till sån kunskap.

Bilder

Informationssökning

Måste bara berätta att jag fick ett ynka fel på de 27 frågorna om informationssökning. Antligen är man bäst eller så har man redan gått en kurs i informationssökning på KTHB. Jag gissar på det senare :)

Mobiltelefonen som verktyg för lärande

Jag använder min mobiltelefon till att ta bilder ofta. Den presentationsbild som jag har här på bloggen är tagen i somras med min telefon, och den till vänster togs igårkväll. Mobilen är perfekt att knäppa kort med då den alltid finns till hands.

Men, att använda mobilen ur lärosyfte ser jag inte som ett alternativ. Mobilen har redan barn och ungdomars fulla uppmärksamhet utanför skolan, unga somnar till den och vaknar till den. varför skall vi då dra in den i skolan också? Det tycker jag är helt fel. Helt och hållet fel.

E-möten och videokonferenssystem

Jag tycker absolut att möten över Internet är ett bra och smidigt sätt att träffas, både privat och professionellt. Jag tror dock att det är just videokonferenserna som är det mest effektiva: att kunna se människan (människorna) man pratar med är otroligt viktigt för förståelse, och man får inte underskatta kroppsspråket och det liv detta ger för en konversation.

Det blir oftast för krångligt att bara skriva till varandra, speciellt om det är fler människor och konversationsfönstret är litet. Av erfarenhet vet jag att det är lätt att någon försvinner i mängden och inte får sitt ord sagt. Jag har annars erfarenhet från Skype, där vi många gånger haft videomöten med bortresta gruppmedlemmar, och detta har fungerat utmärkt. Det är dock fortfarande viktigt att någon håller i mötet, då det är lätt att folk pratar i mun på varandra.

Jag kommer absolut fortsätta använda olika videokonferens som en del i mitt framtida arbete och i mina nutida studier. Jag ser detta som en otrolig effektivisering då alla inte behöver vara närvarande, och att man inte på något sätt kan "smita undan" ett viktigt möte.

Interaktiva tavlor

Jag måste börja med att visa mina bildaanteckningar som jag skrev när jag såg det första klippet om smartboarden: "Smartboard. jag blir fascinerad! jag hade ingen aning om att detta existerade. Det här gör allt lättare. allt! helt stört. bort med projektorer, alla oh-apparater. HELT STÖRT. Dator ur den bästa vinkeln. Och alla funktioner går att använda! Stört".

Ja, inget tvivel om att jag blev fast på en gång. Men tanken om att den första idén var bäst kanske mattades en del då jag insåg att en smartboard borde kosta multum, och att det är lite lättare att kunna använda vilken yta som helst som ebeam och cleverboard bidrar till. Det är fortfarande fascinerande. Jag hade faktiskt inte en endaste aning om att interaktiva tavlor på detta sätt existerade. Här fick jag för min digitala kompetens. bah.

Men, det jag kommer diskutera är ändå den sista, Tablet PC´n. Mest nog för att jag är lite lat och redan har använt en sådan, men också eftersom att det är den jag har mest kommentarer om: En Tablet PC är inte en bra sak att använda, över huvud taget.

När jag började högskolan år 2005 hade en av mina klasskamrater cool dator som alla ville pilla på. En superdyr Tablet PC som han världsvant satt och antecknade på under föreläsningarna. Men av någon anledning blev han less och tog tag i anteckningsblocket lite då och då. Vi fattade inte alls. Tills jag fick chansen att låna hans guldklimp. Jag provade, och tro mig, jag försökte verkligen att uppskatta teknikens under. Men nej, ur studentsyftet var en Tablet PC totalt värdelös. Klumpigt, tungt, svårt och otroligt otroligt enerverande. Visst, saker har säkerligen gått framåt sen dess. MEN, det ÄR varken bekvämt eller ergonomiskt bra att skriva på en sådan dator. Tacka vet jag papper och penna.

Men annars, ur undervisningssyfte? Perfekt i alla de tre första fallen, helt underbart. Detta kallar jag Digital Kompetens på högre nivå än allt tidigare visat. Det här kommer bli stort, och jag hoppas att alla förstår hur enkelt detta kan göra en undervisares (och elevers!) tillvaro. Jag kommer absolut ta med mig interaktiva tavlor in i mitt framtida arbete.

Personliga lärarmiljöer

Det här med peer-to-peer learning har jag grym erfaranhet av. Tror jag.

Det var så jag tänkte innan jag verkligen hade förstått vad det handlade om, och ja, jag har fortfarande erfarenhet av detta sätt att lära. Men först, Vad är då peer-to-peer learning? Vi börjar med vad ordet peer betyder. Vet ni det? det visste faktiskt inte jag, men jag hade gissat bra nära: Peer betyder enligt Lexin lexikon "jämlike, like" (men även kisar, plira, se med halvslutna ögon: vilka jag snabbt ratade) och peer-to-peer learning blir därmed skapligt klart. Enligt Uppsala Universitet står Peer Learning för detsamma som Collaborative Learning, det vill säga för en "pedagogisk modell och metod som lägger tonvikt på ett studentaktiverande arbetssätt". Det sa inte mycket nej.

Men, om man fortsätter: "Grundtanken med peer learning är att studerande på ett såväl strukturerat som flexibelt sätt stimuleras till att utnyttja varandra som resurser för att utveckla kompetens inom såväl teoretisk som verksamhetsinriktad och praktisk utbildning. Nyckelord i peer learning är samverkan, stöd, reflektion, kritiskt tänkande och feedback".

Jag har stor erfarenhet av detta lärande, speciellt då jag arbetat mycket i projekt under mina skolår. Vi började tidigt med designprojekt i gymnasiet (med allt vad det innebär) och jag är fortfarande lika fascinerad av vad en enkel brainstorming kan åstadkomma. Idag är det dock ännu mer fascinerande hur man enkelt med datorn kan åstadkomma lärande på peer-to-peer-vis. Om man funderar kring alla dessa forum och sidor där folk med samma intresse samlas så förstår man fort att det inte längre behövs ett köksbord, fyra fnittrande småflickor, en kanna blandsaft och en "vår-klubb-om-hästar-bok" för att skapa samhörighet och utbyte. Nu kan man hur enkelt som helst lära av andra, bara några musklick bort. I och med denna Feedback (som är ett ord jag älskar) så kan vi alla lära oss av varandra på en helt annan nivå. Men frågan är hur långt man måste dra detta för att det skall bli just jämlikt lärande? Vem är det som säger att det i en helt vanligt brainstorming helt plötsligt inte är peer-to-peer learning? ligger detta på individ eller gruppnivå? Bara den vise vet.

Nu blev det väl klart? Mer Peer åt folket!

back on track

Idag är jag sjuk och tanken var att äntligen ta tag där det sist fallerade, och det är utfört. Råkade missuppfatta en uppgift till hundra procent och en komplettering gör ju ingen glad. Men, nu är det som sagt kompletterat och förhoppningsvis klart. Det är intressant det där hur lång tid det kan gå innan man tar tag i saker efter en liten motgång. Välkommen till studentvärlden ;)

I vilket fall som helst så har jag varit otroligt digitalt kompetent idag. Jag har (förutom att hålla på med kursmaterialet) : beställt skor, betalat räkningar, spanat runt på Facebook, pratat via msn och skype, laddat/tagit bort kort på Flickr, beställt biljett till hemstaden.. och så.

Digital kompetens behöver inte betyda digital effektivitet. Det är tydligt det. Nu, tillbaka till det viktiga.

Intressant läsning

Kolla in:

Ungas integritet på nätet

från www.iis.se.

Alla borde läsa!

Lärarplattformar, Bilda

Det här var skoj! Nu har jag sett hur det fungerar bakom de låsta "bilda-dörrarna" och måste ännu en gång säga att det är en otroligt pedagogisk plattform, även för den som jobbar med den ur syftet att lära (då jag bara sett plattformen ur den andra vinkeln, som en slitande elev). (kommer mera..)

Lärarplattformar

Jag har provat på blackboard, moodle och bilda (med flera) då jag studerat mycket på distans. Och jag anser att bilda är allra bäst, kanske mycket på grund av ren vana, då bilda är verktyget som min högskola använder, men jag känner att bilda har en mer överskådlig och logisk uppbyggnad. Jag ser inte någon uppenbar miss i några av dessa plattformar, men jag känner verkligen att PingPong har utvecklat bilda till ett otroligt pedagogiskt verktyg.

Plattformar för lärande passar bra i de flesta kurser enligt mig, projektarbetet via plattformar fungerar hur bra som helst, och att ha en "projektplats" tilldelad redan när projektet startar är otroligt skönt för att snabbare komma igång med arbetet. Vid effektiva distansstudier är lärarplattformarna ett måste, men där är diskussioner mellan lärare och elever ett måste, på en annan nivå. Här är det viktigt att plattformen redan från början är pedagogiskt uppbyggd så att elever slipper bli vilseledda och så att de kan komma igång med sina studier så fort som möjligt, istället för att diskutera kring HUR man skall använda plattformen.

Annars så gillar jag tanken av att använda lärarplattformar i de flesta undervisningsformer. Jag anser att det både är mer miljömedvetet, då man genom att ha tillgång till alla dokument bara skriver ut de man verkligen behöver, och mer effektivt, då studierna alltid finns nära. Mindre dokument att släpa på, och smidigare inlämningstillfällen, då allt sker via datorn. Det är också lättare för läraren, då det är ett bra sätt att på direkten kunna använda olika sorters verktyg för granskning av arbeten (plagiering).

Från Lunarstorm till Facebook

Jag är rädd för den nätverkskultur som har kört över de yngre i vårt samhälle, och jag kommer så otroligt väl ihåg när denna rädsla föddes. Som tolvåring var Lunarstorm ett måste och allas olika ”krypin” skulle sminkas på högsta nivå för att folk skulle tycka att man var otroligt häftig och ”Lunarstorm-medveten”. Chatten fattade jag mig aldrig på, då det bara var massa konstiga samtalsämnen i de olika rummen, men gästboksinläggen regnade vilt och mailen var ett måste. Något år senare insåg man att namnet ”Blondie86” inte var så hippt längre, nu hade man ju, i sina egna ögon, ”växt på sig lite”, så namnbytet var ett faktum, och en rensning i sitt lilla ”krypin” genomfördes. Nu var det lite roligare att skriva vad man längtade till, som ”Lördagens fest hos Madde” än att man gillade BSB och Spice Girls. Nu bytte man också helt infallsvinkel i gästboksinläggen och det blev otroligt viktigt hur man formulerade sig, någon äldre kunde ju läsa och skapa sig en åsikt!

Jag hann byta namn ännu en gång till på Lunarstorm, jag hann mailbråka med en tjej som var arg för att hennes förra kille var intresserad av mig, och jag hann mailflirta med min gamla killes kompis innan det var dags för mig att säga hejdå till ”lunar” för evigt. Spiken i kistan kom lagom när mina kusiner blev tretton.

Det var då jag blev rädd hur det hade utvecklats, hur elva-åringar med namn som ”snygg_i_string_11” gjorde entré på Lunars gator och hur ”PlayboyGirrlJag” konverserade hejvilt i kusinernas gästböcker. Jag var för gammal, och jag hade inte hunnit med att förstå hur ”gamla” de små helt plötsligt var.

Jag slutade med Lunarstorm och var en lycklig ”icke-användare” till Facebook länge. Men sen då. Sen, av någon anledning, hamnade jag där med. Nu handlade det inte längre om att välja ett alias och skriva en fräck presentation så grabbarna skulle tycka att man var häftigaste bruden i världen, nej nu handlade det om att nätverka. Nätverka, mina vänner! Och det gick ju bra, jag hann bygga mig ett nätverk, spana mig sjuk på andras nätverk och fundera konstant över varför vissa var vänner med vissa, och hur olika relationer egentligen stod till. Jag hann bli sjukt sökande och beroende av att kolla andra människors inlägg, och jag hann söka uppmärksamhet som slutade i kaos. Sen var det slut med nätverkskultur för den gången. Jag gick ur Facebook, lovade mig själv att jag aldrig skulle ens titta på skiten igen, och kom tillbaka något år senare. För nu, nu hade jag ju verkligen blivit vuxen.

Facebook är nu för mig absolut ingenting. Jag varken nätbråkar, nätflirtar, längtar efter status uppdateringar eller stirrar mig sjuk på andras inlägg (inte alltför ofta i alla fall). Och jag frågar mig själv varje gång jag tittar in, varför finns jag ens kvar som användare? Ger det mig något över huvud taget? Svaret är att det måste göra det, för jag finns kvar. Svaret är att jag har blivit beroende av att KUNNA kolla andras inlägg, att se vad som uppdateras i vissa intressegrupper och att KUNNA spana på vem som är singel och vem som har gift sig och skaffa barn.

Och det mest intressanta är att det är exat likadant som när vi satt där på Lunarstorm som små. Exakt. Vi har bara ”växt på oss lite”. Hänger ni med?

Sociala Nätverk

Jag är inte ett fan av Twitter alls. Nu börjar jag känna mig otroligt digitalt o-kompetent på grund av allt jag inte gillar, men tyvärr. Inte Twitter heller. Jag ser inte meningen i att behöva uppdatera mitt liv inför andras ögon varannan timme, och jag ser absolut inte meningen i att läsa andras uppdateringar. Speciellt inte när det finns andra sociala nätverk som även har detta inkluderat. Twitter känns för mig överflödigt (men vänta bara, snart är jag säkert fast ;) och jag kommer stänga ner mitt konto så fort kursen är över. Tyvärr.

http://twitter.com/Caeriks

Jag erkänner att jag (som alla andra?) är med i Facebook. Jag har dock uppmärksammat att användandet blir mindre och mindre från min sida, medan jag såklart också ser att vissa inte överlever dagen utan att kolla sin profil minst fem gånger. Jag tror dock att Fb kommer att bli större. Kanske inte så mycket större ur den vinkeln som jag själv, och mina vänner nyttjar det (det vill säga möjligtvis skriver ett inlägg och lägger upp någon bild ibland), utan mer ur jobbets nyttjande och säkerligen också inom undervisning.

Det att folk samlas och är med i olika ”grupper” kan utnyttjas på många sätt, och inbjudningar hit och dit gör inte räckvidden sämre. Jag tror att större delen av Fb-användare mer kommer att använda denna sida som någon sorts digital almanacka/utgångspunkt för kursmaterial och liknande framåt i tiden. Folk kommer definitivt ledsna på att klicka ”like” på varandras status, det är jag övertygad om.

http://www.facebook.com/#!/profile.php?id=545584841

Bokmärkestjänster

Att spara bokmärken är att effektivisera internetanvändandet, och som alla vet så är det sådant jag gillar. Inte för krångligt, inte för mycket jobb, bara effektivisering. Ren och skär effektivisering. Jag använder verktyget för bokmärken i Firefox dagligen, alla mina mest besökta sidor finns där, och med mitt minne är det i många fall ett måste att spara sidor jag besöker, annars skulle jag aldrig hitta tillbaka (eller i alla fall behöva spendera alldeles för många minuter med att leta mig fram).

Just Delicious var dock inte min kopp the. Lite för mycket arbete för något som man lättare kan göra med ett klick. Eller har jag bara inte satt mig in i siten tillräckligt? Jag är i vilket fall som helst osäker, jag behöver visst mer digital kompetens J Jag ser absolut nyttan. Effektivisering åter igen. Effektivisering (vilket tjat). Och, att få med andra på tåget är alltid en nytta. Nog är det lite bra ändå?

Wikis

Wikipedia är den platsen där man först hittar vad man söker. Om man reagerar över att egentligen vem som helst kan ha skrivit detta och att dessa möjligtvis inte har någon som helst grund för sina ord? Nope.

Självklart skulle jag aldrig använda Wikipedia som en referens i något jag gör i skolarbetet, men det underbara är att du kan söka vidare på referenser som använts därifrån. Det är en guldgruva. Att använda Wikipedia i undervisningen ser jag inte som ett alternativ. Möjligtvis principen att lära sig skriva förklarande texter på ett lättförståeligt och underhållande sätt, men att använda wikipedia annars tycker jag borde undvikas. Mest eftersom det är svårt att skilja tillförlitliga saker från de som bara är blaj. Nackdelarna är absolut just det med källkritiken, om du inte är medveten om att vem som helst (utan den egentlige kompetensen om ämnet) kan ha skrivit en del i en text som du blint tror på så är du lurad. Kolla en länk som jag redigerat.

Dela videofiler

YouTube har alltid funnits där känns det som. Snacket om det där "nya på YouTube" hänger alltid i luften, och vissa saker "bara mååste" du har sett. Musik, folk som gör bort sig, fler folk som gör bort sig, fyndiga hemmafilmer och olika föreläsningar och utbildningar inom allt från smink till poledance. Det är bra, det är kul och det är helt vad effektivitet kan vara är enligt mig. Föreläsningar och föredrag som förevigas är underbart och jag ser absolut att YouTube har en stor plats i framtidens lärande, men jag tror att det allmänna kommmer konkurreras ut av personliga, privata sidor där filmer kan delas (math.se!). Men att jag skulle lägga ut en film på mig eller mina vänner på Internet? aldrig aldrig aldrig. Där går definitivt min gräns.

(Det finns inget som toppar, lovar)

Att dela eller inte det är frågan

Kontot startat och halvutvärderat på Flickr och jag tror att jag gillar det där. Jag har tidigare försökt med bilddagboken, men kom inte längre än ett försök. Så då är frågan, varför känner jag nu helt plötsligt mer för Flickr än för tidigare nämnd sida? Har min digitala kompetens helt plötsligt höjts över trätopparna så jag har tänkt om och inte alls tycker det är läskigt att dela bilder på internet, eller kommer detta gå över lika fort som det gjorde med mitt förra försök?

Jag tänkte direkt på mina kära far- och morföräldrar som sitter hemma i Gävle, mina kusiner och mina mostrar och fastrar, jag tänkte direkt att det här är något som vi kan dra nytta av. Jag vet att dom skulle tycka det var underbart att bli uppdaterad om vad lillfröken gör i huvudstaden!

Sen kom min andra tanke. Det handlar nog inte alls om någon förhöjd digital kompetens eller ens om att Flickr nog är bättre än bilddagboken. Det handlar om att jag nu i mitt liv helt plötsligt har mer att vilja dela med mig av än vad jag hade förr. Så lustigt!

(och, jag tror inte att denna sorts bilddelning är bra för annat än just det privata, tyvärr)

Dela Bilder

Så, i min strävan mot att bli mer digitalt kompetent så har jag startat ett konto på Flickr. Om jag kommer fortsätta använda kontot? Det visar sig framöver.

Dela Dokument

Att dela dokument är ett måste när man studerar, att använda Internet som en gemensam mötesplats är inte ett måste, men en otroligt effektivisering. Under mina sista år i skolan har Internet och dess olika "projektplatser" haft en stor plats i mina studier, och i många fall har det varit det enda sättet att kunna studera på. Jag gillar att flera människor kan arbeta tillsammans under samma villkor, men jag är inte jätteimponerad av google docs. Tyvärr.

Hellre en projektplats där deltagare kan ladda upp kommentarer och egna dokument än en där alla ska vara och gröta i samma. Jag tror att något som google docs kan höja stressnivån till tusen hos stackars människor som helt plötsligt inte har kontroll. Fast, ja, man ska väl se möjligheter också. Google docs är ett bra verktyg och en någorlunda lätt plats att arbeta på, det är inte svårt att skapa och dela dokument, men google docs är också en otroligt tråkig sida och alltmänt.. intetsägande. Tråkig, åter igen, tråkig.

Jag höjer fanan för att arbeta med sina dokument hemma på sin egna dator, att spara föra att inget skall tappas bort eller förstöras, och att dela på en låst projektplats där alla kan göra sina kommentarer. Men ja, man ska väl vara open minded för google docs ändå, man måste väl om man skall kalla sig digitalt kompetent?

RSS

RSS är en underbar sak. Tänk att få reda på allt du vill precis när det händer? Aldrig behöva söka, att effektivisera och att vara totalt uppdaterad. Aldrig missa, alltid veta, alltid. Jag gillar Really Simple Syndication (RDF Site Summary, Rich Site Summary) och tycker det är en bra sak för att hålla sig uppdaterad. Frågan är hur uppdaterad du vill vara? Åter igen effektivisering till tusen. Välkommen till framtiden..

Jag tror att RSS-läsare kan nyttjas till fullo på jobb och i skola, men privat är jag tyvärr inte intresserad (Måste där erkänna att jag har en lista med lediga jobb som uppdateras vareviga minut på mitt skrivbord). Kan inte nu komma på vad det är för något jag vill bli uppdaterad om varje vaken minut, jag tror inte jag orkar. Det får mig att bli stressad.

Men åter igen så handlar det om effektivitet, vi går mot mer och mer effektivitet och det kommer bli mer av allt. Mer RSS. Mycket mer. Så, det är bara att anpassa sig. Mot effektiviteten. (?)

Bloggar

Jag har skrivit blogg i många år nu, varför? Jo för att det är så otroligt skönt att skrika ut allt möjligt tjafs, utan att någon egentligen skall behöva lyssna och bry sig om allt. Bloggandet för mig har varit en känslokanal ut när locket behövde lättas på, och det har inte spelat någon roll att det kanske inte någon som egentligen läser allt blaj (www.caa.blogg.se).

Det främsta användningsområdet för en privatperson ligger nog just där, i känsloflödet som istället försvinner ut genom fingrarna istället för munnen. För mig kommer nog bloggen finnas kvar ett bra tag till. Ur mitt privata perspektiv. Så länge jag är en tänkande, nästan grubblande, människa så behövs känslorna omstruktureras och kläs i skrivande ord. Jag tror dock att bloggen kommer att bli större även inom arbete, och undervisning, jag tror att bloggen kommer att bli en kanal för tankar kring kurser, precis som i detta syfte.

Jag kommer ihåg när jag gick på mellanstadiet och vi skrev dagbok varje dag (”Idag har vi haft matte och svenska, det var roligt. Vi åt fiskpinnar till lunch, det var inte gott, nu ska jag gå hem. Hejdå” och jag älskade det! Varje fredag så kommenterade Lisa (läraren) vår vecka, i dagboken, och hon fick då en underbar grund för utvecklingssamtal. Här tycker jag absolut att vi skall lyfta in bloggen, i skola, som på jobbet? Att uppdatera och kunna reflektera över både bra och dåliga saker är ett måste för människan, och att göra detta via Internet (då gärna i stänga bloggsällskap) kan nog ge en skjuts i rätt riktning, och inget kommer behöver att ”rinna över”. Men. Det skrivna ordet är skrivet. Där har vi en farlig vinkel.

iphonen är död

Digital kompetens fram och tillbaka. Den nya I-paden fram, I-phonen tillbaka? Jag blev bara tvungen att berätta lite (mycket) kuriosa.

Jag var en av dem som tidigt var supertie på att skaffa en iphone. När den inte hade kommit till Sverige än och min dåvarande sambo fick den hemskickad var jag otroligt avundsjuk och längtade järnet till den dagen jag fick råd att införskaffa mig en svart skönhet.. Men pengarna växer lika mycket på träd nu som då för en student, så iphonen fick vänta. Istället skaffade jag mig en N70 och tro mig, jag blev otroligt nöjd. (och om ni fortsätter att läsa och förväntar er någon kurs-nytta så ska ni nog sluta nu ;)

Sen så rullade det igång, snacket om iphonen var ett faktum och alla ville ha en, alla skulle ha en, men det var långt från alla som tog sig råd. För det var mycket pengar för en telefon. Massor, men ja, jag har förstått: "Den är så mycket mer än en telefon", den slingan har gått varm ur munnen på alla apple-fanatiker. I vilket fall som helst så vände min avundsjuka till något av ett förakt. Jag kunde inte längre förstå hur människor ville spendera pengarna på en sådan hypad pinal och svor för mig själv att jag aldrig skulle luras av apple-auran. Aldrig.

Det gick sen ett år, två år, och mitt sug för att skaffa mig en iphone var fortfarande helt bortblåst. Det var bara nördar som hade iphones, det var min enda uppfattning, och jag förstod fortfarande inte nöjet med telefonen som livskamrat. Tills jag träffade Roger. Roger var en sådan där kille som levde med sin telefon, han sov med den, duschade med den, åt frukost med den, pendlade till och från jobbet med den och kollade på tv med den i handen. Jag tror inte att jag såg honom utan den där satans telefonen mer än ett dygn första veckan vi träffades, och det var otroligt irriterande. Diskuterade vi något så avslutades diskussionen med ett "vänta jag ska kolla på google" och telefonen åkte upp ur fickan, kollade vi på tv så var tv.nu uppslaget och zappningen kunde börja, bostadssurfningen gick också alltid varm, vid frukostbordet, vid tvn, i sängen, på.. ja, ni fattar. För att inte tala om de otroligt givande Pendeltågsresorna in till skola och jobb på morgnarna..

Trots irritation och trots en sorts känsla av att behöva tävla mot en satans innepryl blev jag tillslut smittad: det var ju rätt kul att landa flygplan, spela unblock och räkna ut skatten på telefonen ändå. Och för att inte tala om att kolla mailen i telefonen! Vad enkelt allt blev! (?) Hade jag missat det här i alla år på grund av ren tjurighet? Köplusten kröp sig åter igen på och jag var nära. SÅ nära att ta mina surt samlade pengar och införskaffa mig en vit skönhet (den svarta is out!). Jag vred och vände på tankarna, hur skulle jag få råd, skulle jag verkligen kunna spendera dessa pengar på en ny telefon, bara för att ha?

Svaret var nej. För helt plötsligt landade jag på jorden igen och insåg att varenda jäkel i denna stad har en iphone. Varenda människa, kille som tjej, ung som gammal, sitter och fingrar på sina vita och svarta kärleksbarn. Det är inte något speciellt längre med en iphone, det är heller inte nödvändigt att kolla mailen en gång i kvarten och att kolla facebook i mobilen varannan minut. Nej människor, gör slut med iphonen nu.

Köp en ipad! (Innan det är försent)

Jahapp. Trots sol, och välbehövd ledighet efter en sjuhelsikes slutspurt på kandidatarbetet så drar man igång med en sommarkurs. Jag måste vara galen, någonstans.

I vilket fall som helst så spelar min galenskap inte någon roll då jag, som alla andra somrar, vet att det inte räcker med att jobba några dagar i veckan för att få vare sig ekonomin att gå ihop, eller rastlösheten att sluta knacka på axeln. Så: Digital kompetens, här kommer jag!