ett viktigt budskap

Yes! En dag till!

Daniel Willingham

Det här med att inlärningsstilar är olika är jag helt övertygad om. Det känns självklart att likväl som att människor uttrycker sig olika, så är inlärningen olika. Både bilder och ord (etc.) kopplas absolut till föremålets mening, och användning, men att det inte spelar någon roll i inlärningen om de är via bild eller ord, det håller jag inte med om.

Jag tror dock inte att lärandet måste anpassas efter dessa olika inlärningsstilar, och ännu mindre på att det skulle göra bättre att de som vill lyssna sig till kunskap bara får kunskapen genom att just lyssna. Jag tror att alla kan utveckla sina inlärningsstilar och att det mer är skadligt att bara köra på i en inrutad rutin, detta kan enligt mig snarare dra ner förmågan att lära än finputsa den.

Den bästa versionen av lärandet måste nog säkerligen innehålla både bilder, tal och skrift. Gärna lite praktiska grejer med, och här tror jag att det praktiska kanske ibland bara räcker med att du själv skriver ner dina ord istället för att lära genom att bara läsa och memorera. Sen kommer vi ju inte ifrån att vissa saker måste läras genom praktisk utövning. Och finslipas genom densamma.

I och för sig skulle det vara fint att lära sig sjunga genom att kolla på bilder. Den kursen skulle jag ta direkt.

Lärandet på distans

Tillbaka till skolan och även tillbaka till nya och gamla rutiner, i vilken nu även sommarkursen kommer att få ingå. Efter gårdagens kik-in på kurshemsidan blev jag åter igen taggad till den digitala kompetensen och detta betyder att sommaren då alltså fortfarande är kvar hos oss (på distans) i och med att sommarkursstudierna fortsätter.

En sak som jag direkt var tvungen att vädra mina tankar om till en fokuserat städande pojkvän var en rad som skrevs i veckobrevet den 21a Augusti: "kommer det se lika dant ut på högskolan om 10-15 år undrar vi, eller studerar vi alla via nätet då?"

Denna raden gör mig lite fundersam, lite rädd och nästan lite upprörd. Inte kan det väl vara så? Distansstudier in all its glory (som sagt så borde den här kursen redan vara klar för min del nu), men distans och kollaborativt lärande kommer aldrig kunna betyda socialt och kollaborativt lärande enligt min del.

Tänk er en situation där vi alla lever på distans till våra studier. Lever till distans på våra studier. Jag tänker på klippet "the networked student" som beskriver en student som tillsammans (?) med kurskamrater studerar Amercan psychology på distans. Smaka på orden. Psykologi på distans.

Jag tror absolut att du kan skapa en egen, stor, kunskapsbas genom distansstudier, men jag tror aldrig att studierna enbart skall vara på distans. Människan behöver agera i sociala sammanhang och framför allt utöva sina kunskaper i sociala sammanhang innan hon tar med sig sin kunskapsväska ut i stora vida världen och utövar den på sin nya arbetsplats, med sina nya arbetskollegor och kunder. Och nej, det sociala jag tänker på är inte via skype, twitter facebook, bloggen eller telefonen. Det sociala jag menar handlar om en gemenskap som du måste kunna känna igen, vara med i, vilja vara i, om du någon stans skall kunna lära känna dina egna och andras kunskapsbaser.

För att gå tillbaka till studier om psykologi så kan jag absolut hålla med om att Skinner, Pavlov och alla de andra vise männen kan få ut sitt budskap genom en dataskärm (likväl som de kan genom litteraturen), ibland kanske till och med ännu bättre genom alla verktyg som nu existerar, men att kunna lära sig att på riktigt förstå hur psykologin har plats i vår värld så måste den utforskas, och man måste lära sig att förstå människan på ett helt annat plan än via boken/internet.

Det jag säger är distanskurser är bra, men att vi aldrig enbart kan nyttja dessa för att bygga vår kunskapsbas. För att kunna veta måste man uppleva.

"Allt lärande är omlärning"