torsdag 13 januari 2011
tisdag 11 januari 2011
måndag 10 januari 2011
Ny telefon
Nu har jag åkt dit på en också, en telefon med touchscreen. Och vad är det då som gör att jag köper en sådan tillslut? Jo, allt. Allt i och med att en helt ny värld öppnar sig och jag ser möjligheternas dörr stå på vid glänt. Visst vore det dumt att inte kika in? Jag vet att jag kommer bli mer beroende av min telefon än jag någonsin varit, men det gör inte ett dugg. Det gör inte ett dugg på grund av att jag har insett att jag hellre följer med strömmen, och allt det enkla det medför, än att gå vid sidan av den och slänga blickar och suckar åt deras håll.
Mitt första inlägg i den här kursen handlade om en viss iphone och den otroliga frustration jag kände när denna pryl tog över på tunnelbanan mer och mer, i klassrummet mer och mer och framför allt Hemma hos oss mer och mer. Den frustration jag kände speglades av de absoluta frågetecknet som uppstod när jag insåg att människor inte längre kunde sitta ner på tunnelbanan/fiket/bussen/köksstolen/bänken/restaurangen/(bakdelen) utan att plocka upp sin telefon. Surfa, maila, spela, leka, smsa. Surfta, maila, spela, leka, smsa.
Jag är fortfarande en sådan där som tycker att en resa med tunnelbanan är som bäst när man inte gör någonting. Jag är fortfarande en sådan där som gillar att sitta helt stilla och fundera om allt och ofta ingenting på min resa från punkt A till B. Jag är också en sådan som tycker att inget i hela världen är så underbart som att läsa (och bläddra i) en bok, och det jag menar är att jag hoppas att jag fortsätter att vara en sådan. Trots att jag har klivit igenom dörren av nya möjligheter.
(Är det bara jag som tycker att bokläsandet har gått upp igen? Har touchtelefonernas kulmen varit?)
måndag 3 januari 2011
Bloggen
Nu när jag har gjort klart projektarbetet så blev jag helt plötsligt ännu mer vilsen i anledningen till blogginförandet i skolan. Finns det ens en sådan?
Jag har vridit och vänt på bloggens för- och nackdelar i flera månader nu och har ena dagen varit helt inne på dess positiva aspekt i lärandet för att den andra dagen inte ens kunna se sambandet blogg och skola. Trots detta så har jag lärt mig att bloggen definitivt ses som mer positiv i det privata ventileringssyftet, men också att motståndare till bloggen inom lärandet egentligen inte ser negativt på själva bloggen utan på den förhöjda internetanvändningen denna medför.
Jag har insett att frågan kanske egentligen inte är om vi ska använda blogg eller ej som ett läroverktyg, utan att frågan är om vi behöver vara rädda för att ta in mer internet till skolungdomarna eller ej. Behövs en digital kompetens finnas på undervisningsform, eller räcker det med den kompetens som fritiden sätter ribban för? (den är inte liten)
Att vissa ser internetanvändningen som en fiende är idag ett faktum, men jag tvivlar starkt på att detta kommer att vara detsamma om ett par tio år. För ett par tio år är allt som krävs för att den nyare generationen skall ha letat sig upp i de roller som idag inte alls vill se internet som en vardag, och för denna nya generation ÄR internet en vardag. Har vi ens en fråga att diskutera om tio, tjugo år? Finns ens rädslan för "för-mycket-internet" kvar då?
Jag tror inte det. Då har vi hittat något annat att vara rädda för. Som att råka stänga av internet eller att missa att uppdatera den nyaste programvaran till telefonen.
Det svänger så fort människor.
Muntlig redovisning klar
Då var redovisningen klar, blev muntlig via powerpoint, riktigt smidigt. Hade dock lite problem med att få klart ljud, hoppas det inte gör något för rättningen..
Någon som har tips på hur man får ett bättre ljud? är det bättre om man använder en lös mic än den inbyggda?