ett viktigt budskap

Yes! En dag till!

Daniel Willingham

Det här med att inlärningsstilar är olika är jag helt övertygad om. Det känns självklart att likväl som att människor uttrycker sig olika, så är inlärningen olika. Både bilder och ord (etc.) kopplas absolut till föremålets mening, och användning, men att det inte spelar någon roll i inlärningen om de är via bild eller ord, det håller jag inte med om.

Jag tror dock inte att lärandet måste anpassas efter dessa olika inlärningsstilar, och ännu mindre på att det skulle göra bättre att de som vill lyssna sig till kunskap bara får kunskapen genom att just lyssna. Jag tror att alla kan utveckla sina inlärningsstilar och att det mer är skadligt att bara köra på i en inrutad rutin, detta kan enligt mig snarare dra ner förmågan att lära än finputsa den.

Den bästa versionen av lärandet måste nog säkerligen innehålla både bilder, tal och skrift. Gärna lite praktiska grejer med, och här tror jag att det praktiska kanske ibland bara räcker med att du själv skriver ner dina ord istället för att lära genom att bara läsa och memorera. Sen kommer vi ju inte ifrån att vissa saker måste läras genom praktisk utövning. Och finslipas genom densamma.

I och för sig skulle det vara fint att lära sig sjunga genom att kolla på bilder. Den kursen skulle jag ta direkt.

Lärandet på distans

Tillbaka till skolan och även tillbaka till nya och gamla rutiner, i vilken nu även sommarkursen kommer att få ingå. Efter gårdagens kik-in på kurshemsidan blev jag åter igen taggad till den digitala kompetensen och detta betyder att sommaren då alltså fortfarande är kvar hos oss (på distans) i och med att sommarkursstudierna fortsätter.

En sak som jag direkt var tvungen att vädra mina tankar om till en fokuserat städande pojkvän var en rad som skrevs i veckobrevet den 21a Augusti: "kommer det se lika dant ut på högskolan om 10-15 år undrar vi, eller studerar vi alla via nätet då?"

Denna raden gör mig lite fundersam, lite rädd och nästan lite upprörd. Inte kan det väl vara så? Distansstudier in all its glory (som sagt så borde den här kursen redan vara klar för min del nu), men distans och kollaborativt lärande kommer aldrig kunna betyda socialt och kollaborativt lärande enligt min del.

Tänk er en situation där vi alla lever på distans till våra studier. Lever till distans på våra studier. Jag tänker på klippet "the networked student" som beskriver en student som tillsammans (?) med kurskamrater studerar Amercan psychology på distans. Smaka på orden. Psykologi på distans.

Jag tror absolut att du kan skapa en egen, stor, kunskapsbas genom distansstudier, men jag tror aldrig att studierna enbart skall vara på distans. Människan behöver agera i sociala sammanhang och framför allt utöva sina kunskaper i sociala sammanhang innan hon tar med sig sin kunskapsväska ut i stora vida världen och utövar den på sin nya arbetsplats, med sina nya arbetskollegor och kunder. Och nej, det sociala jag tänker på är inte via skype, twitter facebook, bloggen eller telefonen. Det sociala jag menar handlar om en gemenskap som du måste kunna känna igen, vara med i, vilja vara i, om du någon stans skall kunna lära känna dina egna och andras kunskapsbaser.

För att gå tillbaka till studier om psykologi så kan jag absolut hålla med om att Skinner, Pavlov och alla de andra vise männen kan få ut sitt budskap genom en dataskärm (likväl som de kan genom litteraturen), ibland kanske till och med ännu bättre genom alla verktyg som nu existerar, men att kunna lära sig att på riktigt förstå hur psykologin har plats i vår värld så måste den utforskas, och man måste lära sig att förstå människan på ett helt annat plan än via boken/internet.

Det jag säger är distanskurser är bra, men att vi aldrig enbart kan nyttja dessa för att bygga vår kunskapsbas. För att kunna veta måste man uppleva.

"Allt lärande är omlärning"

lösenordens värld

Jag har skrivit så många gånger förr om hur otroligt non-digitalt kompetent jag har känt mig, och så är även fallet här och nu. Anledning? Alla dessa lösenord. Parallellen mellan den digitala kompetensen och att inte komma ihåg sina lösenord är i och för sig otroligt långsökt, men det hör liksom lite till ändå. Har nu börjat ett antal sommarkurser på och efter alla registreringar (på olika skolor runt om i landet) börjar mailen flyga in i inboxen angående nya lösenord och användarnamn fram och tillbaka, vilka såklart inte går att ändra. Jag testar mig fram, jag öppnar mailet, jag försöker, det går inte, jag mailar, jag får ett nytt, jag testar, jag...

En sak till som gör mig otroligt förvirrad är de olika hemsidor som våra kära högskolor har, vissa sämre än de andra. Det är helt omöjligt att hitta sig in till en inloggningsruta, är detta verkligen korrekt? Är det viktigare att omvärlden får läsa om högskolans fina campus med restaurang istället för att elever, och lärare, skall hitta till sina måsten?

Kan inte förstå hur skolor som skall vara så digitalt kompetenta inte ens låter en välja ett eget lösenord, än mindre låter en hitta fram till var man skall klistra in det nyss från mailet kopierade åttasiffriga lösenordet.

Caroline@1, caroline1 och a10carer samt caeriks. Av fem nya kurser har jag fått tre ytterligare inloggningsnamn. Och lösenord med både siffror och bokstäver. I en hejdundrandes blanding. Jag blir galen.

Episode II

Då var det dags igen, ny sommar, nytt liv, ny dator (uppgradering från Compaq Presario CQ60 till HP Elitebook 8440p: info kommer)

- och ny kurs!

Digital kompetens I var både rolig och givande så en sväng till är man ju tvungen att ta i karusellen, trots att det egentligen mer lockar att lägga ner allt som har med skola att göra under det så kallade sommarlovet. Men vet ni vad?, jag tror egentligen inte att jag kan sluta. Det har blivit som en drog för mig: en slurrydrog av högskolepoäng och kunskap. Och jag kommer definitivt fortsätta att droga ner mig även efter examen. Tänk vad det har blivit av mig!

I vilket fall, Välkommen, nu kör vi: håll i hatten!

Äntligen

Äntligen så har jag fått det att fungera. Äntligen så är den muntliga presentationen inlämnad, och jag kan fortfarande inte förstå vad som tidigare har gått snett!

Har använt massor med olika verktyg, och i de flesta fall kom ljudet inte alls med. Nu sist provade jag slidebloom.com och det gick utmärkt att ladda upp presentationen, med ljud. -förutom på första sliden! Det är utom mitt förstånd. Provade med allt, sparade om den, lade till en tom slide innan (man måste dra i alla trådar) och har ringt varenda powerpoint-kompis jag har, utan lösning på problemet.

Men, efter en del mekande så insåg jag att första slidens ljud följde med om jag tog bort dennes ljudikon i själva presentationen och lade till den igen (som fil). Så nu ska det fungera, vilken lättnad!

(vad digitalt kompetent man känner sig efter en sån här pers..)

nu då?

Redovisning Caroline Eriksson

Ny telefon

Nu har jag åkt dit på en också, en telefon med touchscreen. Och vad är det då som gör att jag köper en sådan tillslut? Jo, allt. Allt i och med att en helt ny värld öppnar sig och jag ser möjligheternas dörr stå på vid glänt. Visst vore det dumt att inte kika in? Jag vet att jag kommer bli mer beroende av min telefon än jag någonsin varit, men det gör inte ett dugg. Det gör inte ett dugg på grund av att jag har insett att jag hellre följer med strömmen, och allt det enkla det medför, än att gå vid sidan av den och slänga blickar och suckar åt deras håll.

Mitt första inlägg i den här kursen handlade om en viss iphone och den otroliga frustration jag kände när denna pryl tog över på tunnelbanan mer och mer, i klassrummet mer och mer och framför allt Hemma hos oss mer och mer. Den frustration jag kände speglades av de absoluta frågetecknet som uppstod när jag insåg att människor inte längre kunde sitta ner på tunnelbanan/fiket/bussen/köksstolen/bänken/restaurangen/(bakdelen) utan att plocka upp sin telefon. Surfa, maila, spela, leka, smsa. Surfta, maila, spela, leka, smsa.

Jag är fortfarande en sådan där som tycker att en resa med tunnelbanan är som bäst när man inte gör någonting. Jag är fortfarande en sådan där som gillar att sitta helt stilla och fundera om allt och ofta ingenting på min resa från punkt A till B. Jag är också en sådan som tycker att inget i hela världen är så underbart som att läsa (och bläddra i) en bok, och det jag menar är att jag hoppas att jag fortsätter att vara en sådan. Trots att jag har klivit igenom dörren av nya möjligheter.

(Är det bara jag som tycker att bokläsandet har gått upp igen? Har touchtelefonernas kulmen varit?)

Bloggen

Nu när jag har gjort klart projektarbetet så blev jag helt plötsligt ännu mer vilsen i anledningen till blogginförandet i skolan. Finns det ens en sådan?

Jag har vridit och vänt på bloggens för- och nackdelar i flera månader nu och har ena dagen varit helt inne på dess positiva aspekt i lärandet för att den andra dagen inte ens kunna se sambandet blogg och skola. Trots detta så har jag lärt mig att bloggen definitivt ses som mer positiv i det privata ventileringssyftet, men också att motståndare till bloggen inom lärandet egentligen inte ser negativt på själva bloggen utan på den förhöjda internetanvändningen denna medför.

Jag har insett att frågan kanske egentligen inte är om vi ska använda blogg eller ej som ett läroverktyg, utan att frågan är om vi behöver vara rädda för att ta in mer internet till skolungdomarna eller ej. Behövs en digital kompetens finnas på undervisningsform, eller räcker det med den kompetens som fritiden sätter ribban för? (den är inte liten)

Att vissa ser internetanvändningen som en fiende är idag ett faktum, men jag tvivlar starkt på att detta kommer att vara detsamma om ett par tio år. För ett par tio år är allt som krävs för att den nyare generationen skall ha letat sig upp i de roller som idag inte alls vill se internet som en vardag, och för denna nya generation ÄR internet en vardag. Har vi ens en fråga att diskutera om tio, tjugo år? Finns ens rädslan för "för-mycket-internet" kvar då?

Jag tror inte det. Då har vi hittat något annat att vara rädda för. Som att råka stänga av internet eller att missa att uppdatera den nyaste programvaran till telefonen.

Det svänger så fort människor.

Muntlig redovisning klar

Då var redovisningen klar, blev muntlig via powerpoint, riktigt smidigt. Hade dock lite problem med att få klart ljud, hoppas det inte gör något för rättningen..

Någon som har tips på hur man får ett bättre ljud? är det bättre om man använder en lös mic än den inbyggda?